BaraMatilda

Frågan: vem skrev kommentaren: "Trevlig blogg! Har du pojkvän?"
Shit alltså, ställer man såna frågor så får man ju åtminstone lämna namn eller blogg eller kanske en mailadress, det är ganska svårt att svara annars. Om jag själv får göra en gissning skulle jag tro att det är någon luring som jag känner som ställt frågan.. *nämner inga namn*

Har precis kommit hem från KBA där jag träffade min älskade Nils. Vi tog en lunch/fika på Naam (heh?), tror jag det hette. Solen sken, fåglarna kvittrade och det var bara sådär allmänt trevligt. ;) Nej men det var jättemysigt att ses förresten, blir ju inte så ofta iom att vi bor en bit ifrån varann.

Mamma kom och hämtade mig sen, eller rättare sagt: jag fick hämta mig själv för hon hade tydligen kramp i benet o hoppade över till passagerarsätet snabbt som satan så det var bara att köra. Suuuuck, ibland är det jobbigt att ha körkort. Kom dessutom en ambulans mitt i alltihop, och vissa bilister vet ju seriöst inte hur man ska bete sig, går bananas och blir handlingsförlamade. Jag tror vi såg det mesta bland bilarna runt omkring oss. Istället för att lugnt sakta in och kör närmre kanten (som jaaaaag såklart gjorde.. hehe ;)), var det en bil som helt i panik tvärbromsar in till kanten. En annan verkade inte alls bry sig om att ambulansen kom med blåljus och sirener, utan kör helt lugnt vidare mitt i vägen. Smidigt..! (Y) En tredje ligger kvar mitt i körbanan men saktar ner nåt så in i helskotta.
Herregud människor, ni har tagit körkort, ni KAN KÖRA BIL! Var inte så förbannat nervösa. Jösses.

Nu ska jag ut på powerwalk, lägger upp dagens outfit senare! ♥

Toodiloo.!

Idag mår vi (älska att prata om sig själv i andra person plural..) väl sådär om man säger så.. Kunde knappt sova en blund inatt pga nästan overkliga smärtor i halsen. Kändes som att någon ond varelse hade stuckit ner en kniv i min hals, och varje gång jag svalde vreds kniven om. Ja, så illa var det. Och det är inte så lätt att somna när man inte kan svälja. Jag inte bara börjar bli förbannat trött på detta nu, jag är redan nåt så in i norden trött på att vara sjuk. Men jag ska inte tråka ut med med mer klagande över det. ;)

Annars då? Har pysslat lite med musiken inför Tess kalaas, kollat lite hemsidor för bl a Medousa Club och Rescue Club (Cornelia, jag hittade Dangerous Dave!!!!) Har även påbörjat läsningen av första boken i serien om syskonen Dollanganger. Någon som har läst de böckerna? Jag tror jag har läst de två första redan, för en massa år sedan, men slutade eftersom dom blev "för tunga" (jag var nog lite för liten..). Men nu, vid arton års ålder, känner jag mig redo att ta mig an några läskiga barnböcker, hehe xD Skämt åsido, men jag tror faktiskt att böckerna riktar sig till äldre ungdomar och de är riktigt gripande. Handlar om fyra syskon vars pappa dör i en bilkrasch och för att klara sig ekonomiskt tvingas de flytta med sin mamma till sina morföräldrar, som inte vill veta av varken dem eller deras mamma pga att mamman gått mot morföräldrarnas vilja när hon för femton år sedan gifte sig med sin fars halvbror (krångligt?). Barnen, två pojkar och två flickor, blir därför inlåsta på vinden och endast försedda med mat en gång om dagen, de får aldrig se dagsljus och vet inte vad som kommer att hända dem.
Jag ska inte avslöja mer, men jag kan säga att böckerna helt klart är läsvärda! Grymt tjocka är de, och rätt så gamla också tror jag, men väldigt gripande. Virginia Andrews tror jag författaren heter och enligt henne är böckerna baserade på en sann historia...

Herregud, jag tycker så synd om den tjejen. Jösses. Jag är antagligen helt efterbliven som inte upptäckt henne förrän nu, men jag måste säga att jag är glad att jag hittills har skonats från denna flicka.
Hon måste göra sig till i sina videobloggar (åtminstone hoppas man ju det..?), för vi vet ju alla vid det här laget att provokation = många läsare. Se bara på Kissie. Och nu kommer alla dessa andra tjejer som vill vara precis som henne.
Denna tjejen, AmandaVarDet, och hennes videobloggar, kan nog vara bland det pinsammaste jag sett. Alltså riktigt, riktigt illa. Och visst, det drar läsar, det gör det. Jag kan mycket väl tänka mig att folk går in på hennes blogg om och om igen, även fast de hatar henne, bara för att se hur mycket mer patetisk hon kan bli. Men sen kan man ju också se det som så att fine, läsarantalet stiger i höjden, men hur ser framtiden ut för denna stackars tjej (och alla andra som är som henne)? Vad hon antagligen inte vet är att hon gräver sin egen grav med dessa videobloggar. Om hon någon gång i framtiden skulle vilja bli tagen på allvar, kan det nog bli oerhört svårt. Rentav omöjligt. Dessa videobloggar kommer föralltid att finnas kvar, och det är ganska troligt att de kommer att slå tillbaka på henne om hon någon gång vill söka ett seriöst jobb.

För kom igen, vem vill anställa en läkare/jurist/ekonom/whatever som har stått i sitt badrum och filmat sig själv med sin mobil och knappt fått fram något som är hörbart för en människa, samt slänger in ett "mmh!" var tionde sekund.? Jag vet inte, men jag skulle aldrig någonsin kunna ta en sån person på allvar.


Här ---> LÄNK kan ni se en av hennes videobloggar

Åh vad jag älskar folk som gör såna här saker. Det här är humor.
Nu vill blogg.se inte samarbeta med mig, för av någon anledning kan jag inte lägga upp en video på bloggen, men klicka på länken nedan för att komma till videon. Jag säger bara: kolla på den!

----> LÄNK

Kom på att vi åker imorgon natt, och jag har INTE packat. Inte ens börjat. Nu är det bråttom. Imorgon är jag inte hemma på hela dagen. A men det löser sig, det gäller att ha is i magen, har man det kan man packa kvällen innan. Det slutar ändå alltid med att jag river ut hela garderoben, trycker ner två tredjedelar i väskan och åker hemifrån jättenöjd. Mindre nöjd är jag när jag på flygplatsen på hemvägen märker att väskans vikt visst har ökat lite. Hm, lite shopping och presenter och så vägde väskan helt plötstligt för mycket. Och nu har jag till råga på allt en klump till väska som bara i sig själv väger FEM kilo. Observera FEM. Inte riktigt okej.

Jag återkommer när packningen är avklarad.

Håller på att fixa mig lite nu, dock svårt att hitta kläder för detta jobbiga väder. Ena stunden sol, andra stunden höst-mulet och blåsigt. Vad ska man ha på sig? Dock tror jag jag har bestämt mig nu, det blir faktiskt svarta strumpbyxor, hur tråkigt det än låter "mitt i sommaren", åkte hem från stan häromkvällen - barbent - och det gör jag inte om! Fy fasen vad kallt det var.

Ikväll blir det i alla fall U2-stämning på stan tillsammans med bästa Moa. Hade ju helst av allt velat stå inne på Ullevi tillsammans med tiotusentals andra och hoppa och sjunga, men pengarna räcker inte till allt här i världen. Så istället får det bli en fika på något mysigt café och därefter tänkte vi i alla fall lyssna lite på spektaklet ;)

Känslan av Zakynthos bleknar i samma takt som min hy. Brännan bara rinner av mig, och min hjärna (och mitt hjärta) som i över en vecka efter hemkomsten från Grekland fortfarande var kvar nere på Zakynthos, börjar sakta men säkert att återvända till mig här hemma i Sverige.

Det känns skönt på ett sätt, skönt att slippa må mentalt dåligt över att inte kunna vara på ett ställe man helst av allt vill vara på, skönt att kunna uppskatta det och dem som finns här hemma igen. Skönt att slippa gå och längta tillbaka och vara en plåga och en besvikelse för omgivningen, som ju inte har gjort något fel.
Men det känns också tråkigt. Tråkigt att det har gått såpass lång tid att de färska minnen och bilder jag har från veckan där nere börjar blekna såpass att de inte tar upp hela min tankeverksamhet längre. Mina minnen från den veckan har naturligtvis inte glömts bort, det kommer de aldrig att göra, aldrig. Men de ligger inte i lika färskt minne längre, jag kan plocka fram dem när jag vill, men de är inte längst fram i hjärnan jämt och ständigt. Och det känns tråkigt. För det vill jag att dom ska vara.

Det låter så satans löjligt och jag vet det, men jag hatar att tänka på vad alla dom där nere gör just nu, hur bra dom har det. Att mitt på dagen komma på sig själv med att tänka: "Nu sitter dom och äter en grekisk sallad vid samma bord som vi satt" och att klockan halv åtta på kvällen tänka "Nu är klockan halv nio, nu sitter några andra på vår balkong och dricker breezers och snart gör dom sig i ordning för en utekväll". Sånt där är bara patetiskt på ett sätt, men ändå inte. För man kan inte hjälpa att man har haft en underbar vecka med en fantastisk vän, och bara vill uppleva den igen. Vi hade så sanslöst roligt.

Men. Även om jag inte kommer få tillbaka den veckan, så kommer jag få en ny. En ny vecka, på samma underbara ställe, med en annan, men dock lika underbar, vän. Så jag har absolut ingen anledning att deppa, och det ska jag inte göra heller. Känns bara skönt att få ut lite tankar ibland.

Jag och bästa Cornelia åker ner till Zakynthos den 11e augusti och jag vet att det inte kan bli annat än GRYMT.

Halliihallå! =)

Hoppas allt är bra med er, med mig är det bara bra, dock lite trött efter lite lite sömn inatt. Sov hos min älskade Cornelia inatt och vi har mycket, och djupa, saker att prata om. :) Mycket livsfilosoferande, tankar, känslor och allt, sånt behövs!
Igårkväll blev det Beck-tittande och en salig (och good!) blandning av glass + mörk choklad. Riktig kvalitétistid med en riktig vän. ♥

Tog en sväng in till stan sen, skulle köpa en almanacka från Ordning & Reda och gick därför till NK där dom hade den jag ville ha i svart, vinröd och gul (?), men efter att expediten sagt att den även fanns i rosa på Åhlens City kilade jag dit. Dock var den rosa färgen inte vad jag hade väntat mig, och eftersom den svarta inte fanns där blev det ingen almanacka för mig idag. Inget att hänga läpp för, det är ju trots allt fleraa veckor kvar till skolan börjar. Ville bara vara beredd liksom...

Almanackan jag vill ha, här är den i alla tre storlekarna, jag ska ha den största (längst bak)
299:- på Ordning & Reda