Det är inte lätt när det är svårt
Det är jobbigt när jag själv anser mig såpass vuxen att ta mina egna beslut, bestämma över mig själv, allt sånt där, medan mamma fortfarande ser mig som ett litet barn och måste vara med och lägga näsan i blöt i varenda grej.
Som med mitt jobb och mina pengar. Jag har full koll över allt det där. Så kommer hon och säger att jag borde ta lite fler tider för att jag har två Greklandsresor att betala. Jaha. Ja, men för det första: den ena Greklansresan är dead and gone och helt betald för längesen, och för det andra så är den andra Greklandsresan också betald. Så vad är grejen? Lita bara på att jag har koll på det istället för att behandla mig som en tolvåring som inte riktigt har koll på läget. Jag vet att det inte är gratis att åka utomlands.
Och angående att jag kanske vill ha lite pengar kvar när sommaren är slut. Ja, visst. Det vore väl trevligt. Men jag ser det som såhär: jag hade kunnat ha mycket pengar vid sommarens slut om jag inte hade gjort mina resor, och om jag inte hade shoppat någonting. Med andra ord: om jag inte hade levt livet. Och det är det jag vill och tycker man ska passa på att göra medan man fortfarande bor hemma, fortfarande går på gymnasiet, inte har några vidare plikter, inga stora utgifter. Det är nu man ska passa på. För den här tiden kommer aldrig igen. Snart sitter man där på universitetet med skyhöga studielån och har ingen möjlighet att bara dra iväg på en resa sådär huxflux. Jag vill inte se tillbaka på de här åren och inte ha några minnen och upplevelser att tänka tillbaka på, jag vill inte behöva tänka men tänk vad mycket jag kunde gjort, som jag inte gjorde. Och det kommer alltid nya pengar.
Visst kan man se det som att om man sparar nu så har man pengar sen när man behöver till lägenhet, möbler, whatever, när man ska plugga och så vidare. Men det är inte alltid så kul att vara fröken duktig som tänker på framtiden och stoppar undan varenda intjänad krona. Vad har man då att jobba för? När jag är på jobbet och har urtrist tänker jag att ja men snart ligger jag i alla fall där på stranden i Grekland och om jag inte har någon resa planerad framför mig så kan det lika väl vara snart snart kan jag köpa den där jackan. Då har jag något som håller mig motiverad att gå till jobbet när alla andra ligger på beachen. Det är värt det. Det känns inte lika kul att tänka åh, dom här pengarna kan jag använda till en säng när jag flyttar hemifrån om några år. Snälla mamma, låt mig vara och låt mig leva mitt liv. Jag kommer börja spara inför framtiden en vacker dag, jag lovar. Bara inte idag.
Som med mitt jobb och mina pengar. Jag har full koll över allt det där. Så kommer hon och säger att jag borde ta lite fler tider för att jag har två Greklandsresor att betala. Jaha. Ja, men för det första: den ena Greklansresan är dead and gone och helt betald för längesen, och för det andra så är den andra Greklandsresan också betald. Så vad är grejen? Lita bara på att jag har koll på det istället för att behandla mig som en tolvåring som inte riktigt har koll på läget. Jag vet att det inte är gratis att åka utomlands.
Och angående att jag kanske vill ha lite pengar kvar när sommaren är slut. Ja, visst. Det vore väl trevligt. Men jag ser det som såhär: jag hade kunnat ha mycket pengar vid sommarens slut om jag inte hade gjort mina resor, och om jag inte hade shoppat någonting. Med andra ord: om jag inte hade levt livet. Och det är det jag vill och tycker man ska passa på att göra medan man fortfarande bor hemma, fortfarande går på gymnasiet, inte har några vidare plikter, inga stora utgifter. Det är nu man ska passa på. För den här tiden kommer aldrig igen. Snart sitter man där på universitetet med skyhöga studielån och har ingen möjlighet att bara dra iväg på en resa sådär huxflux. Jag vill inte se tillbaka på de här åren och inte ha några minnen och upplevelser att tänka tillbaka på, jag vill inte behöva tänka men tänk vad mycket jag kunde gjort, som jag inte gjorde. Och det kommer alltid nya pengar.
Visst kan man se det som att om man sparar nu så har man pengar sen när man behöver till lägenhet, möbler, whatever, när man ska plugga och så vidare. Men det är inte alltid så kul att vara fröken duktig som tänker på framtiden och stoppar undan varenda intjänad krona. Vad har man då att jobba för? När jag är på jobbet och har urtrist tänker jag att ja men snart ligger jag i alla fall där på stranden i Grekland och om jag inte har någon resa planerad framför mig så kan det lika väl vara snart snart kan jag köpa den där jackan. Då har jag något som håller mig motiverad att gå till jobbet när alla andra ligger på beachen. Det är värt det. Det känns inte lika kul att tänka åh, dom här pengarna kan jag använda till en säng när jag flyttar hemifrån om några år. Snälla mamma, låt mig vara och låt mig leva mitt liv. Jag kommer börja spara inför framtiden en vacker dag, jag lovar. Bara inte idag.
Kommentarer
Postat av: I
kloka ord
Trackback
