BaraMatilda

Hola vänner!

Vaknade "sent" idag, halv elva, och för mig som vanligtvis är uppe med tuppen är det sent. Usch, gillar inte att sova så länge, allt blir framskjutet på något sätt och dagen känns mycket kortare. Nu är klockan redan över ett och här sitter jag fortfarande i sängen med pyjamas på mig. Hoppsan.

I alla fall så var jag hemma sent igår, och det enbart på grund av underbara Västtrafik. Efter att vi lyssnat på magnificent U2 (som för övrigt var bland det bästa på länge, och jag kan bara föreställa mig hur det faktiskt var att stå där inne. buhu) skulle jag försöka hinna med sista 80-bussen hem som gick 23.45 från Nisse. Men hann jag, nej. Så från Järntorget går jag till Prinsgatan, får kubba järnet för att hinna med spårren till Linné. Väl där inser jag att nattbussen inte börjar gå förrän 01.37. Det är ett skämt? Tyvärr var det inte det, men jag såg sedan att BLÅ Express kunde bli min räddning, den skulle komma om ca en kvart. Efter att en kvinna frågat ut mig grundligt om min telefon (som jag vid tillfället inte kom ihåg vad den hette, hm..) kom Calle gående. :) Sällskap! Han hade sovit typ tre timmar på tre dygn, och skakade i hela kroppen. Haha. Hade stått längst fram, i mitten på både konserterna och jag var ganska avis.

När BLÅ sedan kommer är den så full att jag trodde fönsterrutorna skulle spricka och busschauffören får till en löjlig, kunlig vinkning och kör förbi. Gaah. Man blir ju bara så ledsen. Dock förståeligt att den är full, då typ alla skulle hem från stan samtidigt. Men snälla Västtrafik, sätt in extrabussar! Eller är ni födda igår? Stora konserter har hållits i Göteborg förut, man tycker ju att bussbolaget ska lära sig av tidigare misstag. Men icke.
Så jag och Calle sitter kvar, pratar, flummar, även jag går på över-energi (dock inget att jämföra med vad han gjorde), klockan blir 01.37 och nattbussen kommer. Och går. Ja, även den kör förbi. Vid det här laget är jag så uppgiven. Jag har stått på busshållplatsen längst av alla jävla människor som står där, jag har varit där sedan klockan tolv! Jag förtjänar en plats hem. Suck. Vi börjar vandra, fram och tillbaka. Vad göra? Vi ringer Calle (P). Och Calle (S) frågar så snällt han kan om vi möjligtvis skulle kunna bli hämtade. Men utan framgång. Jag gillar inte Calle (P) längre. Jag ringer taxi. Och skatan på TaxiKurir säger att dom inte skickar några bilar till Linnéplatsen. Qué!? Undrar vad som händer med mänskligheten, varför är alla så elaka?? Ser en taxibil komma körande mot busshållplatsen, blir överlyckliga, frågar hur mycket han tar till Billdal, och han säger att han redan har en körning. Men släck skylten då för fan. Så vi går bort mot Linnégatan, ser en taxibil med lysande skylt, går ut i vägen och den stannar. Öppnar dörren, go gubbe med grått hår i hästsvans i förarsätet, tak på 350 till Billdal, yes taget, hopp in i baksätet. Lycka.

På vägen hem kör vi dessutom förbi äckel-bussen som körde förbi oss, in your face, hade god lust att kasta tomater på vindrutan och peka finger, räcka ut tungan. Allt det där. Var väl hemma vid kvart över två. Och jag började mitt försök till hemresa kvart i tolv. En resa som i vanliga fall tar en halv timma tog igår två och en halv timma. God bless Västtrafik. ♥