Torsdag 24:e April
Idag har det varit en jättebra dag. Verkligen. Typ sådär bra som bara vissa dagar är ibland, inte alls ofta.
Började i och för sig med spanskaprov kvart över åtta. Men, det kändes faktiskt helt okej. Mer än okej.
Så det var bra.
Efter provet hade vi EA. Det var inte så värst ansträngande.
Inte ens för en klenis som mig.
Och efter det. Då kom det. Ellinors bästa idé någonsin.
Solen sken, fåglarna kvittrade och en andaktsfull hallelujah-sång hördes över trädens kronor.
Så vem fan ville sitta i skolbänken. Inte vi.
Vi åkte in till stan och satte oss på en lite thai-restaurang, Ellinor, Caroline och jag, och åt tills vi höll på att spricka.
Mumma.
Där satt vi sedan typ hur länge som helst. Pratade och pratade.
Sen gick vi på stan, och solen sken fortfarande.
Och det var härligt. Det gjorde min dag.
Att jag sedan var död när jag kom hem, och bara hann vila i en liten liten stund innan jag åkte iväg till gymmet på ett killer-cirkel-gym-pass gjorde inget. Det var det värt.
Och mina tjejer är guld värda.
Tisdag 22:a April
Men jag gör det ändå.
Sitter ändå och väntar på att pappa ska grilla klart så vi kan få lite mat i magen.
Kyckling blir det tror jag. Och idag är det grillpremiär.
Maten intas ute på altanen. Mumma.
Jag vet att det inte bara är jag som blir glad när det är sånt här väder.
Men jag blir verkligen glad.
Out of nowhere kommer nån slags energi som bara gör att jag får lust att hoppa högt.
Typ.
Även om det låter sådär nördigt fult så är det så det känns.
Nu ropar mamma att maten är klar.
Tisdag 22:a April
Något konstigt hände alldeles nyss. Eller inte alldeles nyss.
Men något jag känt från i förrgår fram tills nu.
Jag har fått tillbaka lite av det så kallade blogg-suget.
Ehm, konstigt.
Jag vet inte riktigt om det är positivt.
Klart att jag skulle vilja blogga mer på ett sätt, det var rätt kul när man höll på att lägga ut dagens outfit och så.
Men samtidigt när jag ser tillbaka på gamla inlägg, vad var grejen med att jag nördade mig med att publicera inlägg jag egentligen inte gav ett tiny rats ass i, bara för att.
Där har vi det igen, hetsen. Det där att man ska vara bäst, roligast, störst, och-uppdatera-meest-av-alla.
Orkar man det? Nej.
Så gud nej, där vill jag inte hamna igen. Och det kommer jag inte göra heller.
Jag trivs bra med detta, att kunna skriva lite när jag vill.
Sen om någon tycker det är intressant eller om någon ens läser, det bryr jag mig inte om.
Har inte ens kollat på statistiken på typ... länge.
Idag är det i alla fall en grym dag.
Solen skiner och himmelen är helt klarblå.
Såna här dagar gör mig lyckliga.
Det som skulle göra allt ännu lite bättre är om jag skulle slippa gå till skolan och istället kunde ligga ute på altanen och steka.
Eller om någon snäll gud någonstans kunde fadea away alla våra jävulska skolshitgrejer.
Men men, man kan inte få allt här i världen.
Nu ska jag ta mina solbrillor och skutta iväg till bussen.
Ciao!
Fredag 18:e April
Äntligen är det helg!
Kan inte beskriva hur trött jag varit denna veckan. Hur trött jag fortfarande i denna stund är.
Vågar snart inte blinka längre, för varenda gång jag ska få upp ögonlocken igen känns som jag precis vaknat i ett hörn någonstans, efter en totalt störd natt ute någonstans, med kletig mascara som bestämt sig för att mura igen mina trötta springor till ögon.
Någonstans inom mig undrar jag om det bara är jag som är oerhört klen,
eller är det normalt med vårtrötthet?
Jag tycker faktiskt jag kan få försvara mig med att jag går på en skola med svinigt högt tempo.
Och då menar jag högt. Snabbt.
Som i tre-prov-en-inlämning-plus-fem-miljoner-läxor-på-en-vecka-snabb.
Och träning på det.
Jag försöker äta så gott jag kan också. Vissa dagar går det bättre, men ibland känner jag att det är dåligt.
Riktigt dåligt.
Och då blir jag bara så sjukt sick and tired på det. Alltihop.
Antagligen märks det inte utåt. Inte så mycket i alla fall.
Kanske för att jag inte orkar med tjaatet som skulle uppstå.
För så vet jag att det skulle bli. Ett jävla tjat.
Det är det redan. Och palla göra det värre.
Känner mig helt schizofren, när jag ena stunden bara vill att någon ska grabba tag i mig och säga något.
Tvinga mig att skärpa mig.
Om det är någon som skulle kunna gå in i min hjärna, så är ni mer än välkomna.
Ändra om lite, göra vad som helst. Ställa om fokuset.
På vad som egentligen är viktigt.
Andra stunden vill jag inte att någon ska bry sig över huvud taget.
Folk ska bara lämna mig ifred, låta mig göra som jag vill.
För hur det än är så har jag kontroll någonstans längst inne.
Det finns en spärr, för jag är inte sån egentligen. Och det vet jag.
Så det får bli en annan gång.
Torsdag 17:e April
Idag började dagen med en dryg timmas engelska nationella. Uppsats.
Oh my.
Typ min favorit i och för sig. Svenska uppsats är kanske snäppet vassare, då får man ju skriva på sitt vackra modersmål, men whatta heck. Engelska funkar fint.
Bättre än fint. Engelska är språket om man vill lyckas. Så känns det på nåt sätt.
Och jag tycker om engelska. Så sex sidor blev det.
Hoppas nu att sergel blir nöjd.
Engelska ja. Appropå det.
Min mammas väninna har flyttat sigsjälv, man och ungar till det stora landet i väst.
Närmare bestämt Californien. Gaah. Jag har alltid sagt att till Californien vill jag åka.
Basta.
Och vad står det då i mailet min mamma fick idag? Johodå.
Familjen i fråga har byggt en gäststuga på tomten, och alla som vill är välkomna!
Tadaa. Hipp hipp hurra.
Jag kan alltså ta mitt pick och pack, köpa en flygstol och dra. Jesus Kristus.
Kanske kommer jag inte att åka imorgon, men kanske... nästa sommar. Något sånt.
Mumma.
Har alltid hat nåt konstigt sug efter Californien, vet inte varför.
Eller har inte dom flesta det?
Härligt väder, ett nattliv som heter duga, chans att se celebritys, Hollywood... Jag tackar inte nej.
Och för en chicken som mig är det lite tryggt att kunna komma och bo hos svenskar, som man i alla fall nästintill känner. Folk från vårt eget Svea Rike, som man inte blir missförstådd av.
Jag vet ju inte hur amerikanarna är.
Det känns fint att veta att det finns en dörr öppen.
Nu ska jag fortsätta se på Niklas Mat med min mami.
Han är urtöntig, men maten han gör är to kill for, så just nu försöker jag att ignorera just hans person.
Adíos.
Onsdag 16:e April
Har precis avslutat mitt arbete om Mordet på John F. Kennedy. Ska lämnas in till historieläraren på fredag, och vem är ut i näst sista sekunden, om inte jag?
Så är det alltid, eller i alla fall nästan alltid. That's me, kan inte hjälpa det.
Eller jo, jag kan göra något åt det om jag vill. Men jag jobbar bäst under press.
När jag känner att görjagdetintenusågörjagdetaldrig, typ. Det är då det blir intensivt, hårt arbete och jag bara ger mig fan på att jag ska göra klart det nu om det så är det sista jag gör.
Too much drama queen kanske, riktigt så allvarligt är det väl inte. Men det var bara för att ge eventuella läsare en bild i huvudet av hur det kan se ut när jag äntligen, långt om länge får tummen ur arslet och sitter och knapprar på tangentbordet så fingrarna blöder.
Full fokus på skärmen, omvärlden är en enda grå, blurrig massa, bara texten på min skärm lyser upp i regnbågens alla fäger. Det är mörkt ute, på bordet står ett halvt nedbrunnet stearinljus och egentligen så borde tangentbordet och datorn med all dess inbyggda kunskap bytas ut mot en hög skrynkliga kollegieblockspapper, en blyertspenna och en fet hög med Nationalenceklypedier.
Där har ni er bild.
Dra av ungefär tre fjärdedelar av kryddandet så har ni bilden.
Jag har en tendens att hålla på sådär. Överdriva.
Absolut inte så att jag ljuger. Nej. Mer så att min fantasi är så livlig att jag inte kan hejda mig.
Folk jag känner förstår när jag lägger på några kilo på sanningen. Kanske är det tonen.
Mina kryddningar saknar ofta substans helt, dom är helt out of the blue.
Det kan nog mina nära och kära skriva på för.
Så ha det i baktanken. Ifall du nu skulle läsa detta.
Ciao.
Onsdag 16:e April
Vad gör man när man är så fucking pissed att man bara vill skrika typ som om det inte fanns någon morgondag?
När man bara vill grabba TV:n och hiva ut den genom ett stängt fönster, sparka hål i väggarna, krossa det finaste porslinet.
När allt känns så jävla hopplöst att man bara vill gå och lägga sig en lång, lång tid.
Usch. Jag vill avreagera mig.
En boxningssäck. Maybe.
Skrika i en kudde till det känns som det är fullt av myror i huvudet. Kan också funka.
Springa långt och länge. Inte när man är sjuk.
Skriva. Det bästa.
Få ut allting, bara ordbajsa ända tills man är helt tom innuti. Och utan att fysiskt skada något eller någon. Även om jag just nu inte skulle banga att leka madman och gå lös med ett järnrör på något.
Jag är inte så galen som jag låter.
Jag är bara arg, ledsen, förbannad. Sånt där. Ledsen över att allt inte längre är som det en gång var.
Jag vill bara vara superkonservativ och låta allting vara som det alltid har varit. Att det ska få bestå.
Då när jag var pappas flicka. När han alltid höll mig om ryggen.
Vi bråkade aldrig. Var alltid vänner.
Känns inte så längre.
När mamma tyckte jag var underbar och rolig. Tackade för att jag varit så snäll och för att vi haft så roligt.
No more.
Trodde tonåren var i början, då när man precis blivit pubbeunge. Hormonerna flödar fritt.
Och man vet inte riktigt vad som händer.
Men jag är förfan ingen fjortis längre. Det var många år sedan.
Trodde detdär skulle vara förbi nu, left in the past.
Jag gillade en tid. En tid när man fick vara som man ville.
En tid där man inte behövde göra så många val, inte fatta så många beslut.
Man fick sitta med mamma och pappa på en filt i en park och äta picknick med tunnbrödsrullar på Valborg.
Man var fortfarande bara barnet. Och dom fanns där för att skydda en, för att fatta de rätta besluten åt en.
Det var underbart.
Man fick vara hemma och mysa en lördagkväll, äta tacos framför TV:n och se på Eva&Adam och äta lösgodis, och bara familjemysa. Det var accepterat, man kunde göra det utan att tänka på vad man missade därute.
Sakerna man bråkade om var småsaker.
Som fjärtar i rymden.
Ingenting spelade någon roll.
Ta mig tillbaka till den där tiden.
Fredag 4:e April
Jag älskar att resa. Satanigatan vad jag älskar att resa!
Och idag så preliminärbokade jag och mina älsklingar en resa till underbara Kreta. =)
Oooh. Typ helt underbart om det blir så att vi bokar den resan.
Hotellet verkade sjukt fint, visserligen bara tre solar, men med ett plus. Och det var fint.
Hoppas verkligen att alla kan, får och ha stålar nu. Skulle vara så kul!
Torsdag 3:e April
Förutsättningarna var ju ändå ganska så bra, en tia på vädret, en stark åtta på humöret och en stark femhundring på vårkänslan i luften
Det skulle vara den långa skoldagen då som drar ner snittet lite granna, en svag trea på den.
Men så var det ju min dumma mage som cp:ade sig igen.
As usual.
Är så trött på det eländet. Idag kändes det nästan som att blindtarmen spökade.
Som tur var så var det nog ej så illa.
Hoppade i alla fall idrotten och gick istället en härlig promenad i det underbara vädret med Ellinor och Carro.
Vi snackade sommarresor. Mmmm.
Det skulle inte sitta helt fel med en trip till varmare breddgrader med mina partypinglor.
Så nu ska jag bege min in på fritidsresors hemsida, för att snurra runt lite, kika och se om dom har några nice-price-resor for me and my girls.
Tjoflöjt. ♥
Onsdag 2:a April
Jag menar det. Inte så att jag inte gillar hans andra skivor, för det gör jag sannerligen. Men ändå, den här är annorlunda, den är ny, den är inte som dom andra.
Om jag bara kunde få med mig någon till Scandinavium den 12:e. Åh. Men icke.
Slutar väl med att jag får gå själv. Snyft.
Nu har jag i alla fall pluggat i några timmar. FE och spanska. Satan i gatan, va trött jag är då. Somnade någonstans mellan tredje och fjärde kapitlet i företagsekonomiboken. Visserligen ganska förståeligt, men still.
Kände mig som en riktigt pensionär där jag låg ovanpå överkastet på min säng, med boken totalt tappad över bröstet.
Illa.
Men är man trött så är man. Nu ska jag käka en frukt och försöka hålla ögonen öppna någon timma till.
Sedan blir det bädden.
Onsdag 2:a April
Just nu sitter jag och har precis ätit frulle med min mami. Min puppy är med också, på ett hörn.
Börjar inte skolan förrän tolv, mohaa. Och slutar fjortonnollnoll. Helt underbart.
Brukar egentligen släpa mig iväg till gymmet innan skolan (varför inte vara en nöörd och utnyttja tiden liksom?).
Men idag kände jag för att sova ut, behöver ju inte ta bussen förrän vid elvatiden. Nice. Tänkte jag. Ligga och slafa hur länge som helst.
Men nej. Tragiskt nog känner jag inte mig själv tillräckligt väl för att veta att jag aldrigaldrig skulle kunna sova längre än till cirka nio. Det spelar ingen roll om hela dagen ligger fri framför mig, inte fan sover jag för det.
Snacka om att inte ta till vara på möjligheterna. Undantagen skulle väl isåfall vara nyår. Då kan det kanske bli en extra timma eller två. Inte mer. Suck.
Idag ska jag i alla all träna efter minatvålektioner, gymmet blir det. Ser verkligen fram emot det, var typ en vecka sedan jag körde gymträning. Har saknat det. Åh vilken ärkenörd jag lät som nu.
Efter träning -------- > PLUGG
Sa jag att såna här dagar var sköna? Skulle inte tro det.
Tisdag 1:a April
Haha, va konstigt det blev.
Först bestämde jag ju mig för att börja blogga igen, sen funderade jag på om jag rent av skulle göra en helt ny, sprillans blogg. Men hm, nej jag stannar nog kvar här ;) Sen, när jag hade bestämt det, ja då gick det helt plötsligt inte att blogga! :O Whatever, nu är väl bloggplattfornsbytet klart i alla fall :)
Idag var jag med Idaho och tränade. Ett intensivpass blev det, såjävlastörtfuckingjobbigt. Helt sinnes. Jag menar det. Skulle inte förvåna mig om det visar sig vara superwoman förklädd till Friskis-tant, som ledde passet.
Magmuskler av stål. Hade hon nog.
Nånstans där i mitten kändes det som att min midja/mage skulle ge upp, kasta in handduken och gå av.
Riktigt så drastiskt blev det ju inte, som tur är.
På vägen till spårren passerade vi som vanligt den lilla "utlandsaffären", haha. Det är en liten minimarket kan man säga, i precis sån där stil som dom har i typ, Grekland. Spanien. Där nere.
Man får sån grym semesterkänsla när man går in där att jag bara måste gå in varje tisdag. ;)
Det faktum att dom säljer massvis med gottig frukt bidrar ju också, idag köpte jag två giant äpplen. Typ en hel middag.
Nu på kvällen har jag och Alexander varit ute och gått en promenad. Hundarna var med, vi var nere vid havet och det var lite läskigt. Havet var typ svart, och det var lite sån där skräckfilmskänsla. Typ.
Sedan insåg jag att jag inte kan vara en sån chicken, så jag tog mig i kragen och sa att det var inte alls så farligt.
Kände mig rätt tuff, ändå tills han skulle skämta och gick mot mig för att knuffa i mig. Jag skrek. Ett dopp i plurret 1 april är alldeles för tidigt för en badkruka som mig.
Nu ska jag se på "Klass 9A", sjukt kul. Älskar honom, vad heter han nu, Ali? Nåt sånt. Reportern sa typ till honom: "Jaha, så ni ska bli en av Sveriges bästa klasser?" Ali bah: "Det kommer inte att hända, hon vet det, du vet det, jag vet det, alla vet det!" Haha. Okej, lät kanske inte så kul nu men men...
