BaraMatilda

Hola amigas :)

Äntligen är det helg!
Kan inte beskriva hur trött jag varit denna veckan. Hur trött jag fortfarande i denna stund är.
Vågar snart inte blinka längre, för varenda gång jag ska få upp ögonlocken igen känns som jag precis vaknat i ett hörn någonstans, efter en totalt störd natt ute någonstans, med kletig mascara som bestämt sig för att mura igen mina trötta springor till ögon.
Någonstans inom mig undrar jag om det bara är jag som är oerhört klen,
eller är det normalt med vårtrötthet?

Jag tycker faktiskt jag kan få försvara mig med att jag går på en skola med svinigt högt tempo.
Och då menar jag högt. Snabbt.
Som i tre-prov-en-inlämning-plus-fem-miljoner-läxor-på-en-vecka-snabb.
Och träning på det.
Jag försöker äta så gott jag kan också. Vissa dagar går det bättre, men ibland känner jag att det är dåligt.
Riktigt dåligt.
Och då blir jag bara så sjukt sick and tired på det. Alltihop.

Antagligen märks det inte utåt. Inte så mycket i alla fall.
Kanske för att jag inte orkar med tjaatet som skulle uppstå.
För så vet jag att det skulle bli. Ett jävla tjat.
Det är det redan. Och palla göra det värre.

Känner mig helt schizofren, när jag ena stunden bara vill att någon ska grabba tag i mig och säga något.
Tvinga mig att skärpa mig.
Om det är någon som skulle kunna gå in i min hjärna, så är ni mer än välkomna.
Ändra om lite, göra vad som helst. Ställa om fokuset.
På vad som egentligen är viktigt.

Andra stunden vill jag inte att någon ska bry sig över huvud taget.
Folk ska bara lämna mig ifred, låta mig göra som jag vill.
För hur det än är så har jag kontroll någonstans längst inne.
Det finns en spärr, för jag är inte sån egentligen. Och det vet jag.

Tänkte lägga upp en bild på min älsklingsvovve, men bilduppladdningen verkar dampa.
Så det får bli en annan gång.