BaraMatilda

Det är mindre än elva timmar kvar tills världens bästa dygn börjar. Studentdygnet, det är helt galet, jag fattar inte riktigt vad som händer. Sitter här och har precis gått igenom balbilderna, har hjälpt mamma och pappa hela dagen med mat, pyntning och allt annat. Jag har ont i magen, av nervositet konstigt nog. Är så sjukt jävla spänd och taggad inför imorgon, verkligen, men samtidigt känns det helt overkligt och läskigt. Efter att i över två veckors tid ha sett alla anda i min närhet ta studenten, är det nu äntligen min tur.

Jag är glad, förväntandsfull, taggad, lycklig och lättad över att tolv skolår faktiskt finally har nått sitt slut. Samtidigt är jag lite småskraj och vemodig över att lämna en av de största tryggheterna man haft i sitt liv hittills, skolan. Alla människor man träffat dagligen i tre år, vare sig man tyckt om dom eller ej, kommer nu bara att försvinna. Vissa av dem kommer man antagligen aldrig att se igen. Mycket känslor en dag som denna, och jag kan inte ens föreställa mig hur mycket känslor som kommer bubbla upp imorgon.

Jag vet att det här kommer bli så sjukt jävla bra. Allting löser sig, och imorgon ska jag bara njuta och ha så kul det bara går. :)