What doesn't kill me can only make me stronger

Idag är jag sjuk. Liksom igår. Och dagen innan det, samt i fredags. Lite i torsdags också när jag tänker efter.
Mina ögon började svullna, tänkte inte så mycket på det, tänkte typ Aha, lite trött kanske, trots att jag faktiskt sov mer än vad jag var vaken förra veckan.
Men sen gick det utför, och idag känns mitt huvud som en gympasal full med överenergiska ungar som hoppas, studsar, springer, leker. Upp och ner, fram och tillbaka.
Just nu sitter jag parkerad i soffan med laptopen i mitt knä, men gör jag den minsta lilla rörelse. Då är det kört. Känns som min hjärna lämnar sin ordinarie plats och skramlar omkring inne i mitt huvud som en gammal plåtburk. Ungefär så.

Och jag är faktiskt lite orolig för what´s up med mina ögon? Känns lite oroväckande att de är så svullna. Och jag tog det inte direkt så lugnt i helgen, som jag skulle velat.
Det skulle blivit en chillhelg. Men så blev jag sjuk. Och ändå blev det tvärtom.
På lördagen kurerade jag mig iofs, men sen på kvällen blev jag tvungen att proppa mig full med Ibumetin och åka till Greta för avskedsfest.
På söndagsmorgonen blev det likadant, jag fick gå på tabletter och åkte till jobbet nollsexnollnoll för inventering. Ska jag vara ärlig så var det riktigt jävla jobbigt att gå omkring där och se ut som om jag legat och grinat i en månad.
Folk trodde nog att jag hade sorg.
Sen hade jag ju bestämt med Nina och det blev major shopping och massa sånt.
Det kändes ju bra för jag mådde ju bra. Tack vare värktabletter. Farligt det där.

Så när jag vaknade idag hade jag inga ögon. Jag saknar dom lite, hoppas dom återvänder snart.
Vad gör man annars liksom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0