BaraMatilda

Shit asså. Var precis ute och övningskörde med pappini. Innan jag berättar hur det gick måste jag bara säga att det regnar ute och det är MÖRKT. Så.
När vi började ville pappa att jag skulle backa ner från vår parkering (en liten svängd macke typ), vilket jag aldrig gjort förut. Det är liksom lite över min kapacitet som bilförare. Men idag skulle jag tydligen göra det, någon gång måste ju vara den första, sa pappa hurtigt. Yes. Till saken hör att den andra bilen står parkerad bredvid, så det är liksom inte mycket svängutrymme. I alla fall, jag börjar backa, pappa gormar "Lägg över, lägg öveeeeeeer!"

KRAAASCH. Ojdå. Vad var det som lät, tänkte jag, och bad en snabb bön att det inte var jag som hade orsakat kraschet. Jag vänder sakta huvudet mot pappi (livrädd vad jag, höhö), han sitter helt stel och tittar framåt. Jaha. Plötsligt öppnar han i alla fall dörren, går bak bakom bilen och kollar. Jaha, grattis Matilda, du backade in i ett träd.
"Eeeehe, var det nåt som gick sönder?", piper jag livrädd från förarsätet och vågar inte gå ut från bilen. Tänkte typ att, shit nu är hela bakluckan kvaddad, jag får inga julklappar. Pappa: "Mm, där rök den baklyktan ja! Du såg inte att det stod ett träd här ELLER?" Eh nej.

Trots denna lila incident fick jag fortsätta köra, men jag ångrade grovt att jag frågat pappa om vi kunde köra ikväll över huvud taget. Jag körde på motorvägen i regn och totalt mörker. Hej kom och hjälp mig, jag trodde helt seriöst att min sista stund var kommen. Såg ingenting, och när jag var uppe i en sådär 110 km/h frågar jag pappa nervöst: "Eh, det kommer väl inga älgar här? Jag var livrädd. Jag är så inte-redo för körkort som man kan bli. Herre jesus.