BaraMatilda

Tjabba tjena..

Trodde inte att jag skulle skriva något mer i denna bloggen, när jag skrev mitt tårdrypande "avskedsinlägg" för några månader sedan.. Då hade bloggandet verkligen tagit överhanden, min blogg var min oerhört krävande bebis som skrikande ville ha min uppmärksamhet 24/7. Typ. Jag kände mig ständigt tvingad att uppdatera, för att hänga med i tempot liksom. Kände att jag ville upp på listan. Just det, listan. Mest-aktiva-listan. Fanns man med där, då jävlar var man BRA. Orka.

Från början var nog tanken att min blogg skulle vara som en mindra personlig dagbok, ett ställe där jag kunde få skriva. "Få ut allt inom mig". Poet? Emo? Hm, nej. Har bara alltid varit lite nördigt into att skriva. I alla former. Så är det bara. Så, alltså, min blogg skulle vara mitt forum där jag kunde skriva. Skriva, skriva, skriva. Om allt som föll mig in. Galet härligt. Men någonstans på vägen gick det snett, passionen blev undanskuffad, och istället tog hybrisen övertaget. Yes. So bad, jag vet. Det förstörde det mesta, och till slut var allt som var kvar... ingenting. En tappad lust.

Så nu tänkte jag börja om. Vet inte alls hur det kommer bli, men en sak vet jag i alla fall säkert. Det kommer inte att blir lika intensivt som förra gången. Jag vill kunna skriva när jag själv vill skriva, inte för att om-jag-inte-publicerar-ett-nytt-inlägg-inom-tio-minuter-går-någon-om-mig-på-listan. No more. Så vet ni.