När det känns att man lever
Vet alla hur det känns?
När man bara vill skada en människa man egentligen älskar.
Stampa på den, slå så hårt man bara orkar.
Då när de fina, roliga stunderna blivit allt med sällsynta och man känner sig bortglömd.
Som en gammal nalle du älskade när du var liten. Men nu ligger den bortglömd i ett skåp.
Det är känslan.
Som en gammal tröja, du en gång tyckte om.
Nu är den bara stickig och jobbig.
Likt Lotta på Bråkmakargatan klipper du sakta men säkert hål efter hål i tröjan.
För att göra sig av med den, för att aldig behöva ha på sig den igen.
Vet alla hur det känns,
att gråta tills tårarna tar slut,
att skrika i en kudde till rösten dör bort.
Att vilja springa långt bort och aldrig komma mer igen.
När sveket och ovissheten gör dig mer ont än du trodde var möjligt.
När livet inte längre leker.
