BaraMatilda

Jag har inte följt Liv's blogg. Jag var inne på den för första gången idag, och läste hennes sista inlägg. Jag blev så sjukt berörd att jag nästan inte kunde hålla tillbaka tårarna. Det inlägget var skrivet av en människa vars liv tar slut i morgon kl 20:00. Det tar slut. Finito. Hon kommer att dö. Det var när det gick upp för mig att en nu levande människa hade skrivit att hon kommer att dö imorgon, som tårarna kom. Jag vet inte exakt varför jag grät, om det var av sorg, rädlsa, ilska eller bara av ren hjälplöshet. Kanske en blandning av allihopa. Vetskapen om att vi i slutändan har så lite makt över våra egna liv. Ifall vi ska leva eller dö. Det var väl det som gick upp för mig. Och när jag sedan läste kommentarerna, "Vila i frid". Jag har aldrig varit med om något sådant innan.

Jag blev också så chockad över att hon var så lugn. Så fullständigt harmonisk och till freds med tanken på att hon om lite mer än ett dygn skall möta döden. Döden. Jag kan inte förstå det. Men kanske är det en sådan sak man inte kan förstå, om man inte är där själv.

För er som inte följt Liv´s blogg eller på ett eller annat sätt hört om hennes öde, kan jag berätta att hon har bröstcancer. Bröstcancer som har spridit sig. Det är så fruktansvärt att tänka sig, och det kan drabba vilken kvinna som helst. Det kan drabba dig själv. Eller någon i din närhet. Din mamma, din kompis, din mormor, din moster. Vem som helst. Så fruktansvärt.

Jag har tidigare köpt Rosa Bandet, mest som en god gärning utan att egentligen tänka till varför jag gjorde det. När jag köper det denna gång är det med mer eftertanke. Jag kommer att sprida Liv's historia vidare, till kompisar, familj och släkt. Allt för att få så många som möjligt att köpa Rosa Bandet, eller ännu hellre skänka mer. Jag tycker verkligen att du ska göra det också. Gå in här så ser du hur du kan hjälpa till.