BaraMatilda

Hejsan everbody! Har äntligen kommit hem, efter två lektioner i skolan, och besök på värdcentralen. Fick som sagt ett födelsmärke bortskuret :S Lite läskigt, men det gick bra. Typiskt bara att det satt långt ner på magen, så jag var tvungen att dra ner byxorna och allt.. Lite skämmigt :P

Jaja. Hur som helst så är jag INTE på mitt bästa humör. Är superstressad, har spanskaprov imorgon och engelska-bokredovisning på fredag. Lyckades läsa typ tre kapitel idag och så fort jag är klar med spanskan så ska jag sätta igång igen. Who cares att jag inte fattar ett piss, bara jag har läst ut bokhelvetet tills på fredag :P
Dessutom är jag SÅ JÄVLA ARG. Min bror kommer att bli min död, jag säger bara det. Det fullkomligt SUGER att vara äldsta barnet! Så hårt. Och det här säger jag inte bara i ren självömkan, utan det är så! Yngsta barnet kommer alltid undan lindrigast, de skyller allt på det äldre barnet, de får göra mycket mer saker, saker som äldre syskonet bara kunde drömma om att får göra i den åldern. Fy fan säger jag bara. Jag är iofs ganska lättretlig, och alla kanske inte tycker att det är obehagligt när någon upprepade gånger blåser en rätt i ansiktet, MEN DET GÖR JAG. Varför, varför, varför skall jag behöva stå ut med att få hans äckliga (och dessutom förkylda!) andedräkt rätt i ansiktet?? Jag undrar bara. Och han gör det bara för att han vet att jag hatar det och att det gör mig fullkomligt rosenrasande. Jag vet, det låter löjligt, ni tycker antagligen att jag är värsta psychobarnet, men tänk själva på något som stör er ofantligt mycket. Och det är inte bara detta, ALLA saker som han vet att jag hatar, gör han hela tiden. Varpå jag naturligtvis får raseriutbrott till slut, jag är ju liksom inte mer än människa, jag pallar inte hur länge som helst. Så alltså, jag skriker och svär åt honom, medan han bara tyst står och låtsas bli sårad (men flinar elakt åt mig när mamma och pappa inte ser). Fy fan vilken liten djävul till bror jag har, tänker ni nu. Och jaa, sådana här dagar är jag faktiskt beredd att hålla med er. Jag får all skiten, för det är JAG som skriker, det är JAG som, tydligen, alltid är arg (hmm, varför kan man undra??), och det är JAAG som uppträder otrevligt. Så jävla orättvist. Ni får ursäkta mitt språk i det här inlägget men jag är så fruktansvärt förbannad. Jag blir så frustrerad, för jag kan inte hålla mig när han retar gallfebern på mig. Detta leder sedan till att mamma och pappa inte har lust att ge mig några extrapengar, och som i detta fallet, att dom inte betalar skoltröjan jag ska köpa imon. Lack. Blir jag.

Tänk om jag hade varit ensambarn. Fy tusan vilken bra relation till mina föräldrar jag hade haft då.