BaraMatilda

Har precis kommit hem från kyrkogården/fika. Vi (jag, mamma och mormor) gick runt och kollade på alla gravstenar och så, trots allt en jäkla massa som mamma och mormor kände till. Vissa gravar var ju helt igenväxta, så hemskt tycker jag! Tänk att bara skita i någon nära som dött. I och för sig så kan det ju vara så att det inte finns någon kvar i släkten eller vad man ska säga, men ofta är det ju så att barn och barnbarn flyttar nån annanstans och så, och bara glömmer av/skiter i graven där någon släkting till dem ligger. Usch.

Jag vill iaf inte bli begravd. Neej. Helst vill jag inte dö alls, men om jag måste välja så blir jag nog hellre kremerad. Det har jag sagt flera ggr till mamma och pappa, så dom vet det om jag skulle dö före dem. Men man får passa sig för att prata om det för ofta, eller med fel människor, vissa tycker man är weird om man pratar om döden för mycket =P Nej men seriöst. Jag är typ rädd för döden. Inte på dagen iofs, då känns det rätt okej. Men på kvällen, om jag typ ligger i sängen och inte kan somna. Börjar jag då tänka på döden så är det kört. Får typ panik. Så gör inte det. Tänk på döden på kvällen alltså.

Men visst måste det vara bättre att bli kremerad när man har dött? I alla fall tanken på det. Jag menar, när man väl är död så kanske det inte spelar så jävla stor roll, men tanken på att jag ska hissas ner i jorden, bli instängd i en kista och ruttna. Det känns inte bra. Då känns det bättre att veta att jag ska brännas (okej, kanske inte just den biten att jag ska in i en ugn) och spridas ut över något hav eller något sånt.

Vad tycker ni? Vill ni bli begravda eller kremerade?

Sorry för mina jätteseriösa inlägg idag, men det blir så ibland. =P Och tyck inte att jag är konstig nu bara för att jag skrev ett inlägg om döden, jag tycker bara att det känns bra att få ner mina tankar om det. <3