BaraMatilda

Uuusch, jag läste precis ett inlägg om LÖSS. Att det just nu härjar här i vårt avlånga land. Fy vad vidrigt. När jag läste det kände jag typ att, jaja men wtf det drabbar nog mest yngre barn, som typ leker massa lekar med huvudena tätt ihop, byter mössor med varandra och är allmänt oförsiktiga. Men nu, när jag börjar tänka på det... Då börjar det klia i mitt hår! Som satan. Precis som att när man ser en spindel så känns det som att den är PÅ en, det kryper i hela kroppen. Och bara för att jag är så jäkla säker på att JAG aldrig någonsin skulle få löss, så känns det som att risken att jag vaknar upp med huvudet fullt av små svarta kryp är STÖRRE än att jag inte gör det.

För det är alltid så, jag ska va så jäkla cool och en sån sjukt soft inställning till sånt där, alla jobbiga saker, typ "Neeej, men de e LUGNT. Det händer andra, inte mig. Nänänä, sluta snacka dumheter." Varför kan jag inte bara ha en normal inställning som normala människor, liksom att "Ja, det är klart att det kan hända mig, men den dagen den sorgen. Jag kanske inte ska låna någon annans mössa nu när jag vet att det kryper omkring mycket löss överallt." Nejdå, istället så provar vi mössor hej vilt, bara på rent jävulskap. Bara för att utmana ödet. Liksom, får jag inte löss nu när jag har testat alla dessa människor mössor PLUS den inne på H&M som typ hela Göteborg precis har testat, då jävlar är jag nog rätt bra ändå. Suck.

Jaja, jag ska inte tråka ut er med mitt tjat om löss nu. Men det kan ju vara värt att tänka på. Det kryper omkring mycket löss där ute så håll er till eran egen mössa!